Ja, att be om ursäkt var nog politiskt rätt. Men var det rätt att det var fel att säga lappar?
Med rådande språkbruk var det inte ett nedsättande uttalande. Lapp är det normala ordet. Det i svenskan yngre same används numera visserligen genomgående i officiell text och i fackspråk men har inte slagit igenom i tal och ledig stil. En och annan bland dem som anstränger sig att vara politiskt korrekta försöker komma ihåg att alltid säga same. Några stickprov bekräftar att detta är flertalets språkbruk, i varje fall på Stockholms breddgrader. Förhållandena lär vara andra bland vissa svenskar i Lappland.
Lapp är hos de flesta alltså inte i sig ett öknamn eller skällsord jämförbart med "finndjävel" eller norrbagge. Det brukas oavsett inställning, liksom man säger dansk, amerikan, jude, neger eller Stockholmare utan att därmed ge någon vare sig positiv eller negativ attityd till känna. Det finns ju de som trivs med och de som har fördomar mot t.ex. danskar, men de kallar dem danskar ändå. De som ogillar lappar måste på gängse svenska bekväma sig till att åtminstone hänga på -djävel eller eljest förtydliga sig; det är jag säker på att de också med varierande påhittighet gör.
Den som drar slutsatser om ringaktande inställning redan av valet av ordet lapp - eller för den delen neger - är helt enkelt inte riktigt underrättad om språkbruket i svenskan.
Men det heter ju same, säger någon. Invändningen visar en mycket vanlig, uråldrig, närmast metafysisk föreställning om språk: mänskor, ting och andra företeelser heter något, och den som talar eller skriver måste ta reda på rätta namnet. Annars blir det "fel", med ibland rysansvärda följder. Men språken är inte givna en gång för alla, av krafter utanför oss själva.
Vederbörande själva säger ju samer! De måste väl veta bäst? Det är en trendig hållning att rätta det svenska namnet efter vad de omtalade brukar eller gillar. Formosa och Ceylon, Burma och Kambodja och många andra byts i rask takt ut i takt med lokala maktskiften, ibland flera gånger i sträck, ett lättköpt sätt att vara till lags som ibland får landet eller folket att ramla bort från svenskars karta: "Vad var nu Myanmar för land igen?"
Men över svenska ord, inbegripet namn på svenska, förfogar inte Sametinget, kommissionen i Bryssel eller sittande regering i Kambodja. Det är vi som måste ta ställning: är det bra för vårt språk och för lapparna att genomföra bytet av lapp mot same?
I allmänhet är det ganska utsiktslöst att skapa nya attityder genom att bara byta namn på precis samma sak. Det låter som om man hade något att dölja eller skämmas för. Jag tror t.ex. inte vi Stockholmare skulle kunna bättra på vårt rykte ute i bygderna enbart genom att driva igenom att ingen fick kalla oss Stockholmare eller nollåttor. I stället för att ta strid med fördomarna, bekräftar ett namnbyte att det gamla namnet stod för någonting fult. Det är först när man inför den nya synonymen same i svenskan som ordet lapp i vissa kretsar blir till skällsord - och därmed retroaktivt gör lapparnas svenska vänner och beundrare genom tiderna till rasister, från Linné och framåt.
Jag kommer därför att fortsätta att säga lappar och negrer och, när saken intresserar, beteckna mig själv som Stockholmare.
Kan man då inte av pur artighet säga same när några nu är så angelägna? Det kan man väl. Personligen tror jag dock inte mycket på artighet, i några sammanhang. Det är en så billig gest, sedan man i århundraden utsugit, plundrat och kränkt ett folk och nu fortsätter med övergreppen genom att expropriera jakträttigheter och dela ut dem som goda gåvor blandtalrikare andra väljare. En mycket billig gest! Den för tanken till en våldtäktsman som ber kvinnan om ursäkt för att han olovandes råkat dua henne och sedan med fredat samvete belåtet fortsätter med våldtäkten.