Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-12-21
Såhär års, liksom vid midsommartid, brukar alltid någon påminna sig det klassiska svenska receptet för kaffekask - det som involverar kopparmynt, kaffe och brännvin.
I sin vanligaste formulering lyder receptet ungefär så här:
Det är ett skojigt recept och jag har själv varit skyldig till att sprida det.
Men ingen måtte provat tillämpa det. För det funkar inte.
Man kan hälla på aldrig så mycket av den goda varan i kaffet, men mängden pigment mellan mynt och näthinna blir inte mindre av det. Djupet ökar i samma takt som siktdjupet i ett ungefär cylindriskt dryckeskärl. Jag har provat flera gånger nu. En tänkbar hypotes kvarstår dock: eftersom jag inte gillar kaffe värst mycket så har jag inte provat med annat än vattenAlltså, vatten istället för brännvin, menar jag.. Det finns ju då en möjlighet för den laborativt inriktade delen av läsekretsen att kolla om det kan tänkas att det finns en kemisk reaktion mellan kaffe och alkohol eller finkel som gör vätskan genomlysligare.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-11-23
I dagspressen runt om i världen rapporteras om en otäck liga i Peru som sägs mördat folk för att utvinna fett ur dem - för att människofett är användbart vid tillverkning av vissa skönhetsmedel. Ligan heter enligt pressen Pishtacos efter en lokal legend om en ande som mördar människor och just suger ut fettet ur dem.
Det är ju en otäck historia, den om Pishtacos-ligan, även om sanningshalten i den kan vara svår att bedöma på avstånd, filtrerad genom flera journalistiska överväganden som den är innan den nått mitt frukostbord. Men jag studsade till inför den underliggande premissen: finns det verkligen avsättning för just människofett? En professor i plastikkirurgi tvivlar på historiens sanningshalt eftersom, som han säger till AP: tillgången är god på mänskligt fett från fettsugningspatienter. Används verkligen människofett i produktion av skönhetsmedel? Det vore väl ... vällovligt, antar jag, efter att ha tuggat på tanken ett tag.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-10-03
I tidningen die Zeit anmäls i veckan i en artikel på vetenskapssidorna den nyutkomna boken *Irre! Wir behandeln die Falschen* om psykoterapi och charlataner av chefspsykiatern och författaren Manfred Lütz.
Ämnet är i sig inte så ovanligt: debatt om psykoterapins former och effekter liksom all annan själavård inbjuder till att både insatta och oinsatta tyckare uttrycker sina åsikter, att experter, omedelbart berörda och bisittare skriver i ganska så gälla ordalag om vilka utgångspunkter bör gälla för behandling av nödlidande patienter. Jag har inte läst den här boken än, men den här artikeln valde en bra och belysande utgångspunkt: Vilka biverkningar har psykoterapier?
Medicinska terapiformer måste innan de godkänns för tillämpning på mänskliga patienter studeras i detalj där avsedda (företrädesvis positiva) effekter vägs mot negativa biverkningar. Sådana krav har inte tidigare ställts på samtalsterapier och därför har det i klinisk praxis funnits otaliga terapiformer vars (avsedda, positiva) effekter mest belagts anekdotiskt. Med en mer evidensbaserad vårdpolitik måste terapier, även samtalsterapier, visa effekt och effektivitet innan de förskrivs till patienter. Det har lett till en smärre revolution i praktisk klinisk psykoterapi --- och den debatten kan nog inte undgått någon: den har förts inte bara på politiska och vetenskapliga arenor utan även på bloggar och på dagspressens vetenskapssidor och kultursidor,
Men debatten om samtalsterapiformer har mest berört de positiva effekterna av terapi, kostnaden för terapiformen och terapiformens vetenskapliga och kulturella basis. Den tar sällan upp frågan huruvida samtalsterapiformer kan ha skadliga biverkningar. Kan det vara skadligt för en patient att gå i psykoanalys, att bibringas ökad acceptans, att utrustas med *coping skills*, att få jagstärkande terapi?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-05-25
Socialpsykologen och fördomsforskaren professor Susan Fiske vid Princeton har nyligen publicerat en studie som rapporterats även i populärpress och svensk dagspress: hon mäter hjärnaktiviteten hos män som hastigt (bråkdelen av en sekund) visas bilder på lättklädda kvinnor. Det visar sig att hjärnaktiviteten hos en del män som ser bilder av lättklädda kvinnokroppar liknar den hjärnaktivitet som uppstår när de ser verktyg och andra konkreta objekt.
Det går förstås att dra beklämmande och roliga slutsatser om sexuell objektifiering av hennes resultat - men det är klart, någon vidare karaktärsutveckling och känsla för människan i bilden går inte att uppnå under bråkdelen av en sekund, enkannerligen utan ha fått se ett ansikte.
Men det finns en något relaterad hjärtvärmande studie om mänsklighet och att betrakta andra människor som British Psychological Society rapporterar om. Doktoranden Sophie Lebrecht vid Brown har studerat attityder till hudfärg.
Det är anekdotiskt välkänt att folk har svårt att skilja folk åt om de har en annan etnisk härkomst än de själva. "Alla ser likadana ut" säger nordeuropeer om östasiater och det säger centralafrikaner om nordeuropeer. Det är till viss del sant, men det är givetvis en fråga om hur mycket man träffat folk som ser annorlunda ut. Sen är det inte ovanligt att folk ofta har tråkig attityd till annorlunda andra, till och med när de själv inte vill ha det eller tror sig ha det. Det sista har belagts i attitydstudier av olika slag.
Lebrecht fann att om försökspersoner först övar sig på att särskilja personer med annan etnisk härkomst än de själva så förbättras mätbart deras attityd till de tidigare okända andra. En längre blick på medmänniskan och mer kunskap löser upp fördomar.
Det var väl fint!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-05-05
Det är skillnad på hur folk beter sig från land till land. OECD som ofta ger ut faktaspäckade och spännande rapporter och promemorier om de mest diversa företeelser har nu uppmärksammats i media för sin senaste samhällsöversikt Society at a Glance.
Där rapporteras bland annan kuriosa att fransoser sover mer än andra OECD-länders medborgare, och att de tillbringar mer tid vid matbordet. (Det kan ju överensstämma med våra nordeuropeiska fördomar.) Där står också lite blandade faktoider som t ex att svenska män, i särklass bland de undersökta länderna, använder mycket mindre tid än kvinnor för personlig vård, hygien, dutta med hudkräm och sånt. (I en del länder är det mycket mer jämnt mellan könen.)
Men en både rolig och tankeväckande graf är en som berättar att mycket ledig eller snarare mycket icke schemalagd tid korrelerar väl med rapporterat välbefinnande. Folk som har mycket fritid är nöjdare än sådana som jobbar galet mycket - fast amerikaner verkar nöjda trots sin ynkligt korta semester. (Sverige har ju då förstås mer arbetsledig tid än de flesta andra länder.)
Men den roliga grafen vägs upp av en sorglig tabell som berättar vad folk sen gör med den fritid de har. TV är populärt överallt och det enskilt största fritidsintresset i varje undersökt land. Hm. Men - kul igen! - i många länder är "hälsa på eller bjuda hem vänner" en god tvåa. Inte så i Sverige. Synd.
Där kan vi alla göra en insats. Bjud hem lite vänner till nästa helg!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2009-04-17
Irländska medier rapporterade häromsistens om att Garda, den irländska polisen, lagt ner jakten på den svårfångade trafikdåren Prawo Jazdy.
Hr. Prawo Jazdy hade åkt dit på över femti trafikförseelser - hastighetsöverträdelser, parkeringsböter och annat - under ett par års tid över hela Irland. Han hade dock aldrig betalt några böter eller infunnit sig i rätten. Med hjälp av en ordbok fann dock en polis råd: "Prawo Jazdy" betyder helt enkelt "Körkort" på polska. (Använd bildsökning för att kika på hur körkort ser ut i Polen.) Som den irländska tidningen skrev kan man anta att Hr. Prawo Jazdy har uppnått hjältestatus bland Irlands polskättade befolkning. Själv funderar jag på vad som skulle vara mest effektivt om jag skulle byta namn till något annat. "Hr. Diners Club", kanske?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-12-23
Så här i juletider finns det säkert många bland oss som avser rusa ut i sista stund för att ordna klappar till våra närmaste. Det kan tyckas vara viktigt att det blir rätt gåva i paketet - men se där rapporterar British Psychological Society om en studie som visar förbryllande könsskillnader. Par av försökspersoner ombads välja presentkort till varandra från lite olika butiker. Försöksledarna riggade gåvorna så att mottagarna ibland fick ett presentkort till en butik de gillade, ibland ett till en butik de inte gillade. Efter gåvan fick den mottagande försökspersonen skatta likhet mellan sig och sin partner. Efter att ha fått en illa vald gåva skattade en mottagande man likheten mellan sig och sin partner som lägre och förutsåg en mindre rosig framtid för förhållandet än de män som fått en välvald gåva. Men för kvinnor var effekten den omvända! Kvinnor som fått en kass gåva skattade den givande mannen som mer lik dem än kvinnor som fått det de önskat!Forskarna, ett kanadensiskt forskarlag under ledning av professor Elizabeth W. Dunn, har publicerat resultatet i Social Cognition. De funderar på om kvinnor möjligen tar mer ansvar för förhållanden, därför är mer villiga att kompromissa om sina preferenser och i förlängningen överkompenserar sin besvikelse över en mindre lyckad gåva med större entusiasm för givaren. Innan jag själv vågar tillämpa metoden för att vinna fördelar måste jag nog fundera allvarligt på huruvida det finns kulturella skillnader mellan min omgivning och det urval försökpersoner professor Dunn studerat.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-09-04
I det stora landet i väster finns det massa god mat. Men så värst naturäventyrliga är de inte. Jag råkade på lokalnyheterna från Arizona där toxikologen Michelle Ruha yttrar sig om svampar, som tydligen de senaste dagarna vuxit upp som ... ja, svampar efter regn. Hon säger "Jag skulle vilja råda folk att aldrig plocka en svamp för att äta. Köp svamp i butik istället" och "Jag blir alltid förvånad när jag hör att folk plockar svamp och äter den".Undrar om vi kan exportera mykologin som folksport till andra sidan?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-11-26
Google som ju kan sägas ha en ganska god översikt över www rapporterar då och då om hur mycket de hittar. I somras rapporterade de att de identifierat en biljon (tolv nollor) webbsidor. Googleingenjörernas inlägg belyser - förutom informationsmängdens mäktighet och snabba tillväxt - en svår fråga: hur räkna webbsidor? (Eller mer intressant: hur beräkna storleken på den informationsmängd vi vill hålla reda på?)Många sidor är snarlika och automatgenererade. Många är gränssnitt till databaser. Det finns mycket information som inte är explicit annat än när den söks. Det finns randinformation, såsom användningsdata. Och skänk en kort tanke till all information du har på din egen dator som inte är upplänkad till nätet - utom när du vill. Söksystemstillverkarna arbetar idag mycket med det att utveckla produkter för det som kallas "Personal Information Management" - att hålla rätt på ens egengenererade material. Den växer snabbare än det offentliga materialet!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-05-09
I ett nyligt nummer av Språktidningen berättas om lånord från svenskan till andra språk och exemplet som ges är el korvo från svenskan till spanskan. Spanskan har många ord för olika korvar. I artikeln ges salsicha, salsichon, chorizo och perrito caliente men det finns många till: fuet, frankfurt, llonganissa … man blir hungrig bara man tänker på dem. Men, enligt artikeln och enligt denna bloggförfattares personliga erfarenheter, har spanskan inget ord för bara just korv. Kan det verkligen stämma? Står vi inför ett äkta "eskimåernas ord för snö"-fall? Eskimåer och inuiter har förstås många ord för snö. Det är inte så konstigt. Några fler än svenskan - inte många fler, men några fler. Grekiskan har färre. Men många hävdar också att eskimåer och inuiter saknar samlingsordet - ett ord för bara snö, oavsett hur det råkar förekomma, precis som spanskans korvlucka. Den debatten finns väl beskriven på Linguist list - och sammanfattad av mig i en tidigare essä. Men då ger det oss anledning att fundera på vilka luckor vi har på svenska. Saknar vi ord som är generella på ställen där vi har många specifika termer? Ett exempelproblem finns här. Vilka luckor har besvärat er?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-02-27
Många som tidigare först tvivlat på att klimatförändringar överhuvudtaget finns och sedan tvivlat på att koldioxid har någonting med klimatförändringar att göra och sedan tvivlat på att det är värt att göra någonting åt saken har nu med glädje identifierat koldioxidfångst (Carbon Capture and Storage - "CCS") som en lovande teknologi.Tanken är att pumpa ner koldioxid i borrhål långt ner i jordskorpan, någonstans där ingen ser eller bryr sig om det. Under Nordsjön, till exempel. Några hoppas att koldioxiden stannar kvar där. Andra tänker sig att den kanske blir någonting annat efter tag. Ytterligare andra tror att det kanske kan finnas andra teknologier som tar hand om koldioxid då om det skulle pysa ut någonting då. Nu rapporterar både The Economist och New Scientist (den senare tyvärr bara för prenumeranter) att energidepartementet i USA nyligen har klippt finansieringen för ett koldioxidfångstprojekt. Inte av skepticism till resultaten utan av rena budgetskäl såvitt kan bedömas. The Economist förhåller sig neutral till teknologin, medan New Scientist verkar olycklig över fördröjningen. Men det finns anledning till försiktighet från omvärldens sida. Lösningen på svåra problem är sällan att sopa dem under mattan; teknologier som baserar sig på entusiasm från utvecklingsoptimistiska ingenjörer och där riskerna för misslyckanden är oöverskådliga bör granskas noga av parter som inte har investerat sin prestige i projektet.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2008-01-24
Ett färre språk att hålla reda på i Babels torn är det sedan 21 januari, när den sista Eyak-talaren Marie Smith Jones avled i sitt hem i Anchorage, Alaska, 89 år gammal. Efter att Jones syster dog 1992 arbetade hon tillsammans med lingvister för att bevara så mycket av kunskap om språket Eyak som möjligt. Det är vi tacksamma för! Varje mänskligt språk berättar någonting om alla oss människor och det är viktigt att veta så mycket som möjligt om hur de språk vi har ser ut och hur de används.På nyhetssidorna om Eyak och Marie Smith Jones är det gott om rubriker i stil med "Språket Eyak dör med sin sista talare" (Alaskan Public Radio) men det är värt att komma ihåg att språk inte är levande väsen utan verktyg. Ett språk kan inte dö. Dess talare kan sluta använda det för att det inte är användbart längre. Också det är en viktig egenskap hos språk som är viktig att dokumentera och förstå. Hur kommer det sig att Jones valde att inte tala Eyak med sina nio barn?Att ett språk faller ur bruk kan avspegla otäcka samhälleliga skeenden, förtryck eller otillräckligt stöd från omvärldens sida, men det kan också vara rationella och kloka val av språkets talare. Även om vi som är lingvister gärna romantiserar både språken själv, deras exotiska särdrag och våra egna samlingar av dem är det inte nödvändigtvis så att varje traditionellt verktyg måste vara i bruk. Hur många här fiskar med ryssja?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2007-03-12
I en del andra länder är personval mer av en realitet än hos oss. Det behöver inte betyda majoritetsröstning utan går att kombinera väl med en proportionellt sammansatt riksdag. I Finland, där ett sådant system har varit i bruk sedan länge, och där ett riksdagsval i skrivande stund genomförs, har en undersökning visat att befolkningen som viktigaste faktor i val av kandidat angett "Personliga egenskaper hos kandidaten" och "Egen politisk övertygelse" - och lämnat "Partitillhörighet" och "Partiordförandens kampanjinsats" långt ner på listan av urvalsfaktorer. I synnerhet gäller detta sympatisörer till Samlingspartiet och de Gröna rapporterar Helsingin Sanomat. En sådan ordning vore ju trist för de etablerade partierna. I Sverige brukar det heta att ett ofjättrat personval skulle leda till en riksdag med oseriösa kändisar och populistiska klåpare - men med par notabla undantag har detta inte hänt i Finland. Kanske att ett lite vidare perspektiv kunde få befolkningen att reducera partikansliernas makt över politiken?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2007-02-23
I en nyligen i New York Times refererad debatt berättas att en prisbelönt barnbok refuserats från flera skolbibliotek for att den använt ett for barn olämpligt språk.Det kan tyckas lite märkligt att en högspråklig term for "pung" kan så få bibliotekarier att snörpa pa munnen. "I kvalitetslitteratur forekommer inte manliga konsdelar", slår en bibliotekarie fast.Men det gar att hitta ännu mer svårgripbar terminologi än det skäligen enkla "pung" och det rätt så svåravgränsade "kvalitetslitteratur" i notisen. Ordet "scrotum" forekommer sällan i "polite conversation" noterar skribenten. Att prata om pungar kan tankas vara olämpligt i vissa sammanhang - men är det verkligen oartigt? Pa engelska används ofta "polite" for att avgränsa lämpligt och därmed också olämpligt språkbruk - men är verkligen lämpligt och artigt samma sak? Inte på svenska!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2006-08-09
Portal- och internetleverantören America Online (AOL) släppte i slutet på juli tre månaders sökloggar från sin sökmotor i syfte att underlätta för forskare att förbättra sökteknologi. Loggarna visar 1,5% av sökningar gjorda av AOLs användare på AOLs sökmotor, där sökningar från en enskild användare är identiferbara endast genom en opersonlig siffra. Redan en vecka efter att ha släppt data har AOL dragit tillbaka samlingen och bett användarkollektivet om ursäkt, efter en högljudd och temperamentsfull debatt i bloggosfären. Bland sökningarna, som alltså inte är personligen identifierbara, har bloggare nämligen funnit spännande, pinsamma och upprörande söksessioner på teman som "how to kill your wife" eller hälso- och sjukdomsrelaterade sökningar tillsammans med adressfrågor kan vara nog så avslöjande även för anonyma användare! Och även om AOL dragit tillbaka tillstånden att använda data är de lätta att hitta ute på nätet.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2006-04-30
Den senaste tiden har på DNs kultursida debatterats hemspråksundervisning - modersmålsundervisning i minoritetsspråk. Professorn i litteraturvetenskap Ebba Witt Brattström har skrivit (19/4) till svenskaundervisningens försvar, argumenterat för mer litteratur i skolorna och för att skolorna skall bereda sina elever bättre högspråklig kompetens även i mindre bemedlade områden. Inte så överraskande åsikter, kanske, för professorer i litteraturvetenskap.
Men hon skriver så här: "Jag kritiserar alltså regeringen för att inta en rasistisk hållning när man inte satsar på förstärkt svenskundervisning (utan i stället på mer hemspråksundervisning), en åtgärd som kan tolkas som att man inte vill att de nya svenskarna ska kunna konkurrera med svensksvenska ungdomar på en hårdnande arbetsmarknad. Ett vi och dom-tänkande alltså, ovärdigt en demokrati."
Det är en märklig ståndpunkt. Att ställa hemspråksundervisning mot svenskaundervisning står mot all känd forskning i ämnet - det är väl etablerat att barn lär sig i stort sett allt de vill och får tillfälle till - och att det i synnerhet gäller språk. Det är till och med så att det finns evidens för att det hjälper språkinlärning att kunna flera språk.
Det påpekar också professorn i tvåspråkighetsforskning Kenneth Hyltenstam (DN, 22/4). Witt Brattström kanske själv har otäcka minnen av hur franskaglosorna stördes av svenskaläxor?
Men det som helt saknas i resonemanget både hos högkulturella integrationister och hos tvåspråkighetsforskarna är skolelevernas perspektiv. Mer än hälften av de elever som har rätt till det följer hemspråksundervisning. Utanför skoltid! Varför det? Är inte det en kunskapstörst som borde värma en litteraturprofessors hjärta?I förbigående i sin artikel svänger sig litteraturprofessorn Witt Brattström med några utrikiska ord från trettioåriga kriget och hojtar "Hakka pälle, guzzar" - och lyckas därmed stava fel på två ord av två ur ett av våra nationella minoritetsspråk. En kortare bildningsresa österut kanske vore på sin plats. Om inte professorn får huvudvärk av all utrikiska hon riskerar höra.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2006-02-19
På nu nästkommande tisdag har UNESCO utlyst modersmålsdagen.Det är den dag UNESCO tycker vi speciellt ska skänka en tanke åt världens cirka fem-sex tusen språk. Det finns många anledningar till att göra det. De av oss som intresserar sig för språkvård är inte bara stockkonservativa ludditer: det är en god vana att hålla sina verktyg skarpa och användbara - och då även de intellektuella verktygen. Själv hoppas jag det är 1) dagen då fler av oss gör medvetna språkliga val och inte bara jamsar med senaste trendterminologin! 2) dagen då metaforen "språk som ett levande väsen" dör sotdöden (sic!). Jag hoppas aldrig (efter tisdag) höra någon säga "tvåtusen språk dör ut inom en generation". När sa någon senast att spinnrocken dog ut?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2006-02-07
För dem av oss som vant oss vid den är QWERTY-tangentbordet riktigt effektivt och upplevs inte alls som en flaskhals. Men vi är i minoritet. De flesta letar och pickar på enstaka tangenter. Det har funnits många försök att hitta på bättre inmatningssystem. De flesta är ganska historielösa och fruktlösa försök till att få folk att lära sig nya inmatningssystem utan att ta avstamp i tidigare forskning om stenografi, gester eller annat skrivbeteende. Nu finns dock Sharktext - ett lovande system för små skrivtavledatorer, utvecklad på IBM av doktoranden i Linköping Per-Ola Kristensson och demonstrerad på SITI-dagen häromdagen. I tester har systemet fungerat väl - försökspersoner uppnår högre skrivhastigheter än med alternativa virtuella picka-picka-tangentbord! Tanken med Sharktext är att folk ska skriva varje ord som en heldragen gest över en tvådimensionell bokstavsmatris - systemet matchar gesten till det närmaste kända ordet. Det gör att skrivande frigörs från stavning till att bli en krumelur per ordenhet. De flesta stenografiska system fungerar likadant: grunddragen baserar sig på fonematiska överväganden men slutresultatet är gestbaserat. Om ni har en handdator - ladda ner och testa!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-12-15
Tidskriften Nature rapporterar att Wikipedia, nätencyklopedin som vem som helst kan bidra till och redigera, ger helt adekvat kvalitet i jämförelse med det ansedda uppslagsverket Encyclopaedia Britannica - åtminstone när det gäller naturvetenskaper. Det kan dock ta tid innan Wikipedian når full täckning för ett område; i de första vändorna, innan informationen nagelfarits ordentligt, kan det vara klokt att förhålla sig avvaktande till Wikipedia-sidor om ämnen man inte själv har en susning om. Själv använder jag Wikipedia som minnesstöd för områden jag redan känner till ganska väl och där jag har kompetens att läsa innehållet kritiskt - och därigenom kan bidra till innehållet genom att fylla på och redigera oklarheter. Men det behövs mer bidrag. Blif din egen encyklopedist! Bidra med din kunskap idag!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-10-17
Historian om hur skämtsymbolen ":-)" - smilisen - en gång för länge sedan (1982) uppfanns av en Scott Fahlman finns fint redovisad i ett arkivutdrag från en skämtdiskussionslista som Michael B. Jones på Microsoft rotat fram ur något arkiv. "After a successful computing archaeology effort" som han själv skriver. Mer sånt i IT-branschen! Sätt igång och minns, allihopa!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-10-14
VTT, ett finländskt statligt forskningsinstitut, har utvecklat en metod för att känna igen gångstilen hos den som bär mobila apparater och håller som bäst med att söka patent för den.Bärs apparaten av någon som går annorlunda än den vanliga användaren måste den öppnas med lösenord. Tanken är förstås att begränsa antalet stölder av bärbara datorer och liknande dyra elektronikgrejer. Namnteckningar är ju skäligen lätta att förfalska till utseendet men inte till utförandet. Går det här att överföra till kassan i snabbköpet? "Nä, spring runt lite till så får vi se om det är du!"
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-09-23
Den ansedda tidskriften Psychological Science rapporterade i somras om ett experiment som stryker den utomstående observatörens fördomar om aktiehandlare medhårs:Ett antal lätt hjärnskadade patienter ombads göra investeringsbeslut i ett antal omgångar. De patienter som hade hjärnskador i de delar av hjärnan som styr känslolivet (högfungerande psykopater, för att använda en lekmannaterm) klarade mycket högre avkastning på sina beslut än de som hade andra hjärnskador och likaså mer än helt oskadade kontrollförsökspersoner. Författarna antar att resultatet beror på att de mindre känslosamma försökspersonerna inte lät sig påverkas lika mycket av tidigare framgångar och motgångar utan fattade varje investeringsbeslut på rationell grund. Artikeln är enligt hörsägen mycket populär i kafferummen kring Stureplan.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-09-22
Professorn i sociolingvistik i Toronto Sali Tagliamonte rapporterar att flickors och pojkars språk skiljer sig åt även på det sätt att skolflickor tenderar att snabbare än skolpojkar anamma trendiga uttryck - och att sedan överge dem när de växer upp. Hon har dock inte studerat särskilt trendiga uttryck. Hon rapporterar om bruket av "like" - vilket ganska väl motsvarar vårt "liksom" - och andra liknande markörer som är typiska för amerikanskengelskt tonårsspråk sedan ett par årtionden. Man får anta att det hon funnit mest avspeglar det faktum att skolflickor snabbare anammar vuxnare värderingar i allmänhet än skolpojkar!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-06-21
BBC och Oxford English Dictionary ber folk om hjälp för första belägg och etymologier för en radda roliga och spännande termer. När hörde ni "cyberspace" eller "gay" första gången? Hjälp BBC och OED! Det är ofta så att termer och ord vars historia vi inte så väl känner till har flera olika förklaringar. "OK" är ett exempel på en standardengelsk term (som dock inte finns med på just den aktuella listan!) med en hel massa inte särskilt övertygande förklaringar. Sådana förklaringar kallas lite förklenande för folketymologier. På svenska brukar etymologer alltid tillgripa romani eller knoparmoj som standardförklaring för obegripliga ordvändningar. Men vi kanske ska försöka sätta upp en lika fräsig lista som BBC istället? Vilka favoritobegripligheter har ni funderat på?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-06-09
BBC refererar idag till sökmotorföretaget Google som mediaföretag. Det är spännande och inte oväntat. Men vad betyder egentligen "media"?
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-02-18
Lingvistlistan Linguist list rapporterar att en av de sista talarna av språket Tolowa använder ett onlinerollspel (MMOG) för att bevara sitt folks språk och kultur. Det finns en hel artikel om saken på en spelsajt.Vilka kulturyttringar vill just du helst ta med dig in i cyberrymden? Pax för vedeldad timmerbastu, tack!
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2005-01-03
Hur kan en domare förutsäga framtida brottsbenägenhet?
New York Times rapporterar om en statistisk modell som domare använder i Virginia. Virginia, en av USAs större delstater, har plågats av en stor och snabbt växande fängelsepopulation. För att uppmuntra och underlätta domarkåren i Virginia att avkunna domar med alternativa påföljder - samhällstjänst, husarrest etc - har delstatsregeringen räknat ut risken för återfall baserat på olika sociala, kriminologiska och demografiska faktorer för olika typer av icke-våldsamma brott som bedrägeri, narkotikabrott, förskingring eller snatteri, till exempel.
När väl domstolen fastställt att en anklagad är skyldig till det brott vederbörande är anklagad för kan domaren genom att räkna poäng på ett enkelt formulär göra en förutsägelse om risken för återfall. Får brottslingen i fråga fler än 38 av 71 på enkätfrågorna som liknar dem försäkringsbolag använder för att beräkna premier för individuella försäkringar - ålder, kön, civilstånd, arbetssituation etc - är risken för återfall mycket stort och då rekommenderar delstatsregeringen fängelse; under tröskelvärdet rekommenderas andra sorters påföljder.
Det här är givetvis inte okontroversiellt. Förutom att det inkräktar på domarnas traditionellt starka roll att själv oinskränkt bestämma påföljder för brott riskerar poängräkningen att verka diskriminerande för personer som råkar tillhöra fel kategori: en ung arbetslös ogift man har redan 36 poäng enligt skalan och har svårt att hålla sig utanför galler medan en medelålders gift kvinna ganska säkert sätts i samhällstjänst istället. Även om poängräkningen avspeglar verklighet i rättssalarna så är prediktionsfelen stora nog - i storleksordningen 25 procent - att kunna ställa till ganska många tragedier på individuell nivå.
Därför är enkätmodellen idag frivillig: domaren får fortfarande göra som den vill. Och kommissionen som är ansvarig för enkäten påpekar att modellen är mycket lätt att förändra om nya data motiverar det. Som artikeln påpekar skulle annars brottslingar börja använda sina mormödrar som knarkkurirer - precis som de idag använder sina ännu inte straffmyndiga småbröder.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2004-12-14
Google vilar inte på lagrarna. Nu har - enligt New York Times - företaget som ju nyligen börsnoterades och sitter på stor kassa erbjudit sig att digitalisera boksamlingar hos några av den engelskspråkiga världens större bibliotek för att göra dem tillgängliga genom sökmotorer. Det finns många liknande projekt runt om i världen - de flesta nationella institutionsbibliotek digitaliserar för närvarande sina samlingar. Biblioteken hoppas att mer och mer av den tillgängliga publicerade informationen skall bli tillgänglig på nätet utan kostnad.Hittills har ju den information som funnits kostnadsfritt på nätet varit av högst varierad kvalitet. Att publikationströskeln sänkts har gjort att mycket kommit ut som inte tidigare kunnat komma ut alls och att mycket som tidigare inte kunnat publiceras ordentligt nu fått sin plats synligt i hyllan jämsides med etablerade informationskällor - vilket är både bra och förvirrande för den hjälplöse informationskonsumenten. Nu ser det ut som biblioteken vill återta den roll som informationsauktoritet de haft de senaste seklerna, denna gång elektroniskt, utan tegel, mahogny och murbruk.
Text Jussi Karlgren
Publicerad 2004-11-23
I en nylig rapport från franska utbildningsdepartementet om framtidens skola föreslås att engelska blir ett obligatoriskt ämne i alla franska skolor och att ämnet får samma vikt som franska och matematik. Kommissionen som skrivit rapporten skriver bland annat att engelska är det internationella kommunikationsspråket och att franska skolbarn måste lära sig både skriva och läsa engelska flytande. Det här är inte en okontroversiell åsikt i Frankrike, där det ju görs stora offentliga satsningar för att bevara och stärka franskans roll som internationellt språk och för att motverka engelskans spridning i landet. I Sverige, däremot, finns det gymnasieskolor där svenskspråkiga skolbarn får lära sig skolämnen på engelska av svenskspråkiga lärare.